DN:s tomma ord

Så snart någon säger något med anspråk på allmänmänskliga värden blir han misstrodd, ibland till och med betraktad som en moralist som borde hålla tyst. Så är tidsandan. Men när en ansedd tidning som DN sågar en lagrådsremiss helt enkelt därför att förslaget innehåller ordet ”värdegrund”, då riskerar just sågandet att bli tomma ord.

Det som saken gäller är att en av paragraferna i Socialtjänstlagen ska få ett par tillägg. Redan nu står där i en av paragraferna att ”Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.” Dessa ord i lagtexten har vi tolererat länge, och regeringen vill nu lägga till att ”Socialtjänstens verksamhet, som rör omsorg om äldre, ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund).” I en annan paragraf i samma lag ska man lägga till en ny plikt för kommunen, nämligen att så långt som möjligt ge valfrihet åt dem som behöver hemtjänst.

Utöver ett tidigare gällande mål (aktiv och meningsfull tillvaro) ska alltså inriktningen vara värdigt liv och välbefinnande. Skillnaden känns inte som en revolution. Den verkar nära nog vara betydelselös, och det är väl detta som DN ondgör sig över. Och att som Maria Larsson säga att den är ”historisk” är väl att ta i, det kan man hålla med om. Men den ofantliga förtrytelsen i debatten står inte i rimlig proportion till det lilla som faktiskt ska läggas till i lagtexten.

Det finns säkert de som tycker att självklarheter som värdigt liv och välbefinnande är onödiga att skriva in i en lagtext. Det finns å andra sidan andra som tycker att en sådan riktningsgivande folkmening gärna får fastställas som den norm som ska gälla. För det verkliga problemet är att detta behöver sägas.

Skyll inte på regeringen för att självklarheter – flera än de som redan står där – skrivs in i lagen. Skyll på kommunerna. Det är de som enligt alla erfarenhet behöver pekpinnar, det är inte regeringen som drivs av klåfingrighet. Det är kommunerna som alltid har gjort som de vill. De har var och en sina egna tydningar av de bestämmelser som lagen innehåller, och alldeles för ofta ambitionen att inte göra mer än de måste. Detta helt oberoende av vilken färgblandning som kommunens ledning råkar ha och vilken blomma som det tongivande partiet har som symbol. Och då kan det vara bra om folkmeningen, i form av lagstiftande riksdag, säger ifrån om att man inte får glömma människorna i arbetet med att genomföra de verksamheter man anser sig ha råd med. Klarar ut att inriktningen ska innehålla värdighet och kunna leverera välbefinnande. Och meningsfull tillvaro, Och trygga förhållanden, m.m.

Kommunerna, genom deras riksorganisation, protesterar alltid och vilt när våra folkvalda i riksdagen, kommer med pekpinnar. Man kan ju tycka att det då inte är någon mening att peka med vare sig handen eller pekfingret; det enklaste vore ju att ge upp. Å andra sidan vet åtminstone alla att det offentliga uppdraget är mer än matlådor, minutavgränsade städpass i hemtjänsten och biståndshandläggning utförd enligt regelboken. Uppdraget är faktiskt också att leverera hjälpen med respekt och mänsklig omsorg. Hur man än säger det kanske det blir aningen mera gummiartat än de mål som redan stod, men bara aningen. Men ändå: vuxna människor vet ungefär vad det betyder och innehåller.

Nu ska kommunerna alltså inte bara läsa lagen utan också jobba vidare i den angivna riktningen. Precis som personalen i vilket företag som helst, där ledningen har delgivit sina tankar om grunden. Den har sagt att inriktningen är nöjda kunder eller hållbara produkter, respekt för miljön eller pyramidens topp nedåt. Det är ju just i dessa framtida kommunala arbetspass – kalla dem gärna för fortbildning – som de allmänt formulerade grunderna blir både genomtänkta och konkretiserade. De blir lite personliga i den byråkratiska kommunen. På sina håll kanske, som det brukar heta, kommer en ny anda att genomsyra arbetet. Och även om den riktningen fanns där förut, skadar det aldrig att prata igenom också detta och vad det betyder.

I en och annan kommun kommer man kanske fram till att äldreomsorgen är något som man verkligen vill göra, med hög kvalitet, inte något som måste göras upp till eller strax under fastställd nivå.

Text Gunnar Degerman
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Länkar:
”Tomma ord”, ledare i DN 20100201
 Lagrådsremiss ”Värdigt liv i äldreomsorgen”

Publicerad: måndag 01 februari 2010