Förstagångspensionärer

Med förstagångsväljare menar man ju de väljare som är mellan 18 och 21 år, och som alltså inte fick vara med vid det senaste valet. Inför valet 2010 räknar SCB att dessa nya röstberättigade är en halv miljon unga svenskar. Men det finns en annan grupp som faktiskt också skulle kunna benämnas nykomlingar vid urnorna, nämligen de mellan 65 och 68 år. Det är de ålderspensionärer som tidigare inte har haft chansen att rösta i just den kapaciteten. De kommer i år att vara ungefär 450 tusen. Om man tar hänsyn till hur valdeltagandet brukar fördela sig över olika åldersgrupper kan vi förutse att det till slut kommer att kunna räknas ihop ungefär lika många röstande förstagångspensionärer som unga förstagångsväljare.

Ungdomarna är fler än någonsin vid ett allmänt val. Självklart betraktas de som en fokusgrupp, både av de politiska partierna och av media. Det är enormt viktigt att få med dem till urnorna. Och för alla partierna är det ett väsentligt mål att just de unga ska känna sig lockade.

Men samma ambition borde gälla för de unga pensionärsväljarna. För tänk efter! De är mogna människor som helt plötsligt har kommit in i en ny livssituation. De flesta hamnade utanför den politiskt omhuldade arbetande befolkningen när de började få sitt uppehälle från pensionssystemet. De berörs inte av förändringar i sjukförsäkringssystemet, för de får sin pension vare sig de är friska eller sjuka. De allra flesta är friska och aktiva, men många har tid att engagera sig för sina föräldrar i hög ålder, som fortfarande är i livet. Och de har plötsligt fått en image som antyder att de skulle ha framtiden bakom sig vilket de känner sig starkt uppfordrade att motbevisa. Men de finner, från den ena dagen till den andra, att de nu blir mindre ofta tilltalade i de politiska samtalen än de blir omtalade.

Det är inte bara mycket som plötsligt har förändrats för den nye pensionären. Det är samtidigt mycket som han och hon har med sig. När han var 25 år deltog han i 1968 års samhällsförändringar och lärde sig att inte bara prata om vad han ville, utan också att ta tag i det som behövdes. Det är engagerade och starka människor som blir pensionärer. Lika lite som de var tysta när de var yngre, kommer de nu att tacka och ta emot framtiden utan att vilja påverka den.

Detta är något att reflektera över. Likaväl som förstagångsväljarna är viktiga i det kommande valet, är förstagångspensionärerna en maktfaktor som inget parti har råd att negligera. Ryggmärgen slår på strålkastarljuset mot ungdomarna. Men för att observera förstagångspensionärerna behövs det lite självbevarelsedrift. Och ärlig vilja.

Än så länge har pensionärerna förekommit i valdebatten mer på grund av ett tvång att tysta det missnöjda mumlet, än utifrån en hjärtlig önskan att förstå och ta till vara. Och den attityden uppfattas självklart av förstgångspensionärerna.

Text: Gunnar Degerman
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Länk:
Pressmeddelande från SCB, 2010-01-19

Publicerad: lördag 30 januari 2010